Idol

Mina blogginlägg kommer att infalla lite sporadiskt, vilket ni förmodligen redan insett. Idag på agendan; anmana "icke-befogade" idol sökande till självinsikt.

Idol, ett av nutidens mest framgångsrika koncept, dilemmat är dock världens obegåvade "sångare". Dessa dumdristiga sökande är hursomhelst en pyramidalisk nöjesfaktor. Men nöje eller ej, mina klagomål riktas till den grupp som insisterar på sin framtida sångkarriär, trots uppenbar oförmåga att sätta en ton rätt.

Idol-juryn, alla otroligt musikaliskt begåvade, experter inom branchen, nekar folk guldbiljetter. De ifrågasätts ständigt av allmänheten, i slutändan har juryn rätt i approximativt 999/1000 gånger. Många vill simulera idoler, varför inte då se över skiljaktigheter och pariteter med dem? Inse att man inte duger och nå vardaglig visdom. Lyssnar alla sökanden på sig själva? knappast troligt. Det är pinsamt, rent ut sagt.

Det har t.o.m. förekommit att deltagare uppmanat juryn att sjunga, tvingat dem att åstadkomma bättre, som att de behöver göra det, vilken idioti. Nu kommer "dumhetsfinalen", sökande har förargats över att juryn bedömmer deras sångprestation, inte hur de gör det, bara att de gör det. Det är deras jobb!

ett beskrivande ord för detta inlägg: Gramse!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0